ninniejohanna

3 barnsmamma nu. ämnet just nu är att skriva om min minsta son som föddes i v.31+6. om våran tid barnintensiven och hans framsteg. annars så skriver jag om våran vardag och hur de att vara mamma till 3 små killar där äldsta är 3,5 år. inte lät alla gånger kan ja lova er.

Stor saknad

                                                                                                                    


Idag på begravningen så fick ja minnesbilder från mammas begravning. Alla känslor som ja försökt skjuta åt sidan kom tillbaka som ett slag i ansiktet. Kan inte fatta att min älskade mamma har varit borta i över 1 år. Kommer ihåg allt som om de vore igår. Kommer ihåg när grannen ringde och berätta att de hade hittat mamma medvetslös i sängen. Kommer ihåg lukten från sjukhuset och hur hon såg ut när de hade pumpat i henne över 20 kilo vätska. Gör ont i mitt hjärta att ja aldrig fick säga en sista gång hur mycket jag älskade henne och att hon var mitt allt.

Blir så förbannad på mig själv att jag vart arg på henne dagen innan hon åkte in. Arg på att ja strunta totalt i våran tjejdag bara för mitt egoism. Kommer aldrig fara på nå mer tjejdagar med henne. Kommer aldrig få krama om henne. Gör så ont i mitt hjärta att veta att hon inte finns hos mig. Försöker inte gråta. Var ett tag sen ja grät men idag i sorgen över Robbans faster så kunde ja inte låta bli att gråta över mamma med. Ännu en underbar människa har tagits ifrån mitt, vårt liv. Ännu en underbar människa som hade så mycket att ge alla lämnade oss. Varför va gud tvungen att ta 2 människor som hade flera flera år kvart att leva.

Ja gråter över mamma och ja gråter över faster eftersom ja vet hur ont de gör för hennes anhöriga.

Snart är de ännu en jul utan lilla mamma, känns väldigt konstigt. Blir ledsen för Melwins skull för han fick ha lilla mamma så kort i sitt liv och för Malcom som aldrig fick lära känna denna underbara människa som jag vet hade älskat även honom över allt annat på jorden.

Hur ska man orka leva med detta hål i sitt hjärta, när ska man acceptera ödets gång. Varje dag hoppas ja på att allt detta är en endaste lång mardröm och att ja får vakna upp med mamma.

Lilla mamma undrar va du tänkte på när du va instängd i din egen kropp. Jag hoppas du förstod mitt val, fastän ja ville vara ego och ha kvar dig så visste ja inne i mitt sårade hjärta att de inte va nått liv för dig att bara ligga i en sjuksäng. Varken kunna visa eller förklara hur du kände dig.
Fastän jag vet att ja gjorde rätt så kan ja ändå inte låta bli att tänka om du ändå kanske inte kunde ha blivit bra igen. Jag hoppas verkligen att du visste hur mycket du betydde för mig. Att du var allt, att du var mitt liv och stöttepelare. Att jag älskade dig över allt annat på denna gjort.

Älskade lilla mamma, varför kan du inte komma tillbaka. Saknar dig så förbannat mycket. Hade ja kunnat så hade ja gjort allt på denna gjort för att behålla dig kvar.

Tänkt att man lyssnar allt för mycket om va andra säger om andra. Varför kan man inte bara göra sina egna uppfattningar. Har tyckt mindre bra om folk från va andra har sagt men egentligen har ja inte rätt till de. Sen har de visats att de inte alls stämmer. Vet att mamma hade önskar att ja skulle ge alla en ärlig chans och struntat i andras skitsnack. Ska verkligen i framtiden skaffa mig en egen uppfattning om folk och sluta lyssna på allt skit som pratas. Att man inte har gett dem en ärlig chans.

MAmma jag hoppas du kan hjäpa mig att vara stark och fortsätta vara en godmänniska.

Du är föralltid i mitt hjärta och där kommer du stanna för evigt

Jättevackert skrivet....du fångade mig verkligen, så sorgligt.

Skickar en stooooooooooooooor styrkekram!!

Hoppas ni får en fin lördag.

Va fint du skriver om din mamma! Jätte många kramar! /S

jätte fint skrivet om din mamma och min mamma. jag blir gråt färdig. jätte fina ord. idag är de en månad sen mamma somna in, allt känns så jobbigt och orättvist.



kram

Hej gumman som jag sagt tidigare så finns din mamma med dig vars du än är och du är fostrad av henne så klart att du blir en god människa du med lika så som hon var och är...kramen betty