BM

Igår var jag till bm och fick prata av mig lite och sen lyssnade vi på hjärtat. Var så mysigt så. Fick idag veta att jag får göra ett tidigare UL och de blir på onsdag. Ska bli så kul och se den lilla/lille. SEn även att se hur många som gömmer sig där inne. Sen ska jag boka tid för runtin UL i vecka 18.

Ska tillbaka dit den 18 nov igen. Får nog lyssna på hjärtat igen. Snart går jag in i v.13. Tiden går sakta med säkert frammåt.

Nä nu har jag inge mer att berätta.

Ha de bäst.

Tjinpling

1 dag kvar

Nu är de bara 1 dag kvar innan mamma ska begravas. Bävar massor. Måste göras men usch va jag inte längtar.

Så va har jag gjort idag då? Var och hämta en kompis på Kallax vid 10 tiden. Har inte sett henne sen vi var typ 15-16 år. Var jättekul och träffa henne.

Har nu hunnit med att handla, lämnat in en bok, vi har varit på Okey och ätit lite. Sen gick jag in på skoaffären för att se om de hade nå snygga stövlar som jag kunde ha i morgon på begravningen men jag hittade inga tyvärr.

Nu ligger Flor och vilar för stackarn har varit uppe sen 4 idag. Inte konstigt att hon är trött. Snart kommer sambon och Melwin hem och då blir de livat i holken kan jag lova.

Ha de bra alla

Tjingpling

Magen v. 12

Nu har man gått in i vecka 12. Snart har man gått de första tidens riskfyllda veckor. Känns skönt. Man är så himla nojjig att nått ska hända speciellt när man har varit med om så mycket de sista veckorna. Ska till BM i morgon och kolla så allt är bra. Ska även försöka höra med henne om ja inte kan får fara på ett tidigare UL bara för att bli lite lugnare.

Tänke visa en bild på min växande mage. Sen ska ni få se hur min mage såg ut när ja vänta min son. Gode så skillnad ska ni veta..haha...så här stor som ja är nu var ja inte ens i v. 25 med min son. Tänk vad de kan förändras mycket mellan graviditeterna.

Nä nu måste jag fara. Ska till lule och shoppa lite kläder till begravningen och till lilleman

  
Magen v.12 nu                    Magen v.12 med Melwin

Tjingpling på er

R.I.P min lilla mormor

Idag ringde de från mormors boende och berättade att hon hade somnat in. Känns som allt händer på en gång. Är så mycket nu så man känner att man knappt hinner sörja dem.

Åkte till A-jaur och kollade mormors bankfack för att kolla om de fanns nå önske mål angående hennes begravning. Men inte det. Jag och mormors bror Knut for till en bergavningsbyrå och fixade allt runt hennes begravning. Så 2 veckor efter mammas begravning ska hon begravas.
Kommer sakna dig så mycker fin mina lilla mormor. Äntligen får hon förenas med morfar och med mamma.

Kommer sakna dig så mycket mormor men ja vet att även du kommer vara så mycke lyckligare där du är nu.
Vila i frid min fina mormor och du ska veta att ja älskar dig massor.

Pussar och kramar till dig

R.I.P min älskade fina mamma.


Idag kl 9 ringde min mob. När jag såg att de var okänd nr visste jag redan vem som ringde. Var sköterskan från mammas avdelning som skulle meddela att min fina mamma hade somnat in en timma innan.

Hur ont de än gjorde så blev jag glad för nu slapp hon lida mer och få komma till ett ställe där hon kan vara frisk och vara lycklig. Mina tårar börjar rinna direkt när jag tänker på henne. Kan inte riktigt förstå att hon är borta nu. Känns så konstigt och overkligt. Hur ska man nu kunna leva vidare när man känner att man har en person som saknas. Nog förstår jag att man kommer över sorgen efter ett tag men ändå. Hon va ju ändå min älskade mamma.

Igår bestämde jag mig för att åka ner och hälsa på henne eftersom jag inte ville känna att jag ångrar min sen när de är försent och de va då tur.
Satt nog nästan 2 tim hos henne och prata med hon och borsta hennes hår. Smörjde in hennes ansikte med hudkräm. Sa att de inte gjorde nå om hon skulle somna in eftersom jag har en egen familj som stöttar mig i mitt sorgarbete och att hon skulle få komma till ett bättre ställe. Sa även att vi älskade henne och att Melwin skicka en bamsekram till sin mormor. Vet inte med de kändes som att de var de hon väntade på. Att få en bekräftelse att somna in.

Men som jag sa tidigare, hur ska man klara sig utan sin mamma som har varit ens stöd hela livet och även en bästa vän. Skulle ge vad som helst om jag bara fick prata med henne en sista gång och höras hennes  skratt och röst.

Har haft fullt upp idag. Ringt till nära och kära och berättat att hon har somnat in. Ringt och sagt upp grejjer. Varit till Piteå och kollat i hennes bankfack efter testamentet och se om hon hade några speciella önskningar angående hennes begravning. Sen har vi väldigt mycke kvar att göra innan allt fixat sig.

Har kommit på mig idag att jag glömmer bort att hon inte lever och då får jag skuldkänslor. Men de kanske är mitt sätt att bearbeta min sorg på. Kanske tar ett tag att förstå de som har hänt,

Mamma du ska veta att du har föralltid har en plats i mitt hjärta men i mitt liv har du lämnat ett stort tomrum. Hoppas jag någon dag kan fylla upp de igen. Du finns i mina tankar och där kommer föralltid vara. Kommer sakna dtt skratt, din röst, dina smarta råd, dina mysiga kramar och våra speciella tjejdagar.
Du skulle ju bli mormor, inte kan du lämna oss nu, men samtidigt vet jag att du har det så mycket bättre där du är nu. Där har du din pappa och dina nära och kära.
Komme alltid sakna dig min älskade fina underbara mamma, men du ska veta att vi en vacker dag kommer att ses igen. Hoppas du väntar på mig.
Älskar dig min änlga mamma. Hoppas du få vara runt vacka änglar som kan trösta dig när du är ledsen, men du ska veta att jag klarar mig. Har ju min egna lilla familj nu. Du behöver inte vara oroligt för mig.

Många kramar och pussar på dig på dig














Mamma

Känns som mamn bara sitter och väntar på att sunderbyn ska ringa och säga att hon har somnat in. På något sätt önskar man att de sker snart. Är lika jobbigt det att bara vänta och vänta på de oundvikliga.

Kan komma på mig själv jag glömmer som bort att hon är dåligt, men de är väl något i mitt som ändå hoppas på att hon ska bli frisk fastän hon inte blir de. Beror nog på att allt inte än har sjunkit in och de är såå himla svårt att föreställa sig hur livet kommer att vara utan henne. Jag kan bli sååå himla förbannad ibland. Varför var detta tvungen att hända henne och oss. Hon hade så mycket kvar att leva för. Är så förbannat orättvist. Är så less på att gråta hela tiden men jag rår inte för de. Kommer att förlora min älskade mamma som har funnits där för mig i hela mitt liv.

hitta en så fin dikt som ja vill ge till min mamma. detta förklara vem hon är och min saknat.



Var inte så ledsna,
du sover inte
du är tusen vindar som blåser,
du är diamantglittret på snön,
du är solsken på mognat vete,
du är det milda höstregnet mot min hud.
När jag vaknar i gryningsdunklet
är du det lätta suset av fåglars flykt
och sången om ett annat liv.
du är de milda stjärnorna
som lyser mig hem i natten.
Var inte så ledsna,
du är hos oss, 
du är i ljuset,
du är fri!


älskar dig min  underbara mamma och du lämnar ett tomrum som är svårt att fylla men du har alltid ett speciell plats i mitt hjärta. Älskade lilla mamma. Vila i frid.

Hur ska man orka?

I Tisdags fick vi veta att läkarna hade hittat någon förändring på bilderna som de tog av hjärnan. Tydligen har mamma fått sån stor skada i hjärnan  så hon kommer aldrig vara vakna upp igen och sen eftersom hennes njurar inte fungerar så kommer hon föralltid vara beroende av dialys.

Var till Sunderbyn igår för att träffa henne och även läkaren. Vi pratade och han berättade hur de låg till. Sa att ja visste att mamma aldrig skulle vilja leva som ett kolli och det tyckte inte han heller. Så nu har vi bestämt att inte fortsätta ge henne dialys eller nå slags läkemedel utom smärtstillande. Nu ska hon få somna in och lämna detta jordeliv och komma till ett bättre ställe där hon kan få vara frisk och vara lycklig.

Har gråtit floder ända sen igår. Vet inte hur ja ska klara mig utan henne. Hon var min bästa vän och min älskade lilla mamma. Hon skulle ju även bli mormor igen. Inte får hon lämna mig nu. Kommer aldrig få krama henne mer igen, höra hennes skratt eller röst igen. Vi kommer aldrig att ha våra shopping dagar igen med mysluncher och shopping på stan.

Nä orkar inte skriva nå mer just nu. Tårarna bara rinner ner för mina kinder


När ska detta ta slut?

Har inte mått nå bra sista tiden men samtidigt är de inte så konstigt med tanke på allt som har hänt de sista veckorna. I helgen har vi flyttat  ut från läggan till huset så nu har vi sovit i 2 nätter. Så i morgon ska vi städa i läggan innan vi ska lämna nycklarna. Sen är ett problem över.

Tyckte att vi har haft nog med tråkigheter sista tiden men igår så ringe sköterskan från mormors boende och hon berätta att mormor har blivit mycket sämre. Att de är nog slutet för henne. Känns ju oxå jättejobbigt. Fast de har man förstått att den tiden ska komma. Hon är ändå nästan 90 år så hon har rätt att få somna in och lämna detta jordeliv, men att de skulle komma nu känns väldigt jobbigt.

Prata med sunderbyn idag och nu har de stått still i flera dagar. De slutade ge mamma sömndosen i onsdags men hon har ändå inte vaknat upp än och de är lite oroliga att hon inte vaknar till som de har velat. I morgon ska de göra en scanner av hjärnan igen för att kolla så hon inte har fått en hjärnskada av allt detta. Skulle de visa vara så fallet så kommer hon nog aldrig vakna igen. Känns riktigt jobbig men nu ska vi inte dra för snabba slutsatser. Får se va proverna och scannen visar i morgon. Hoppas hoppas bra att hon sover så djupt att de är de som gör att de tar sån tid för henne att vakna.

Vill bara ha tillbaka min älskade mamma. Saknar henne så himla mycket. Ibland får ja hindra mig själv från att ringa eftersom de är en vana att alltid ringa och höra hur hon mår. Nu känns de verkligen som något saknar varje kväll.
Mamma jag älskar dig och saknar dig enorm mycket. Kom tillbaka till oss för vi behöver dig fortfarande, Önskar av botten av mitt hjärta att du blir frisk igen och blir desamma. Puss på dig min fina lilla mamma

Magen växer som bara den, är redan i v. 10 och i morgon ska ja till bm för inskrivningen. Ska bli riktigt roligt och ja hoppas att ja får lyssna på hjärtat. Sätter in en liten bild på den så får ni se hur den ser ut nu. Är gode så stor. Kanske är de två eller så kanske ja har gått länge.



Nä nu ska ja lägga min för i morgon blir de en lång dag

Tjing pling

Ännu en lördag

Idag har de snöat lite och de är såååå tragiskt alltså. Ska ju inte börja snöa än. Är ju bara oktober. Men men bor man här i norr får man bara tacka och ta emot.

Har nyss pratat med Sunderbyn och de ser mycket bättre ut för mamma. De säger att hon är mer stabil nu och de är ju jätteskönt. Men samtidigt kan vad som helst än hända.Men vi får hoppas att de inte gör de. Och fortsätter hon vara lika stabil så kommer de nog att väcka upp henne till veckan.

Ska ta Melwin för han är ledsen över nått och ja vet inte vad, men ja skriver mer sen när ja har nått mer att skriva om

Tjinpling på er

Min lilla älskade mamma

Min lilla mamma ligger på sunderbyn just nu. Ska försöka berätta så ni förstår                                    image232

Under hela Söndagen försökte ja ringa mamma utan nå svar, På kvällen när ja ännu inte fick svar började ja bli orolig och ringde min pappa för att höra om han hade pratat nå med mamma men han sa att han inte heller hade fått tag på henne. Då blev ja jätteorolig och vi bestämde oss för att ringa mammas granne och be henne gå över och kolla så de inte hade hänt nå. Efter ett tag fick ja reda på att de hade hittat henne medvetslös i sängen och att ambulansen hade kommit och tagit henne till sjukhuset. Vi fick Robbans syster att komma och vara med Melwin så vi kunde åka till Piteå.

Väl framme där så var hon i jättedålig skikt. Läkarna kunde inte säga va som hade hänt men de trodde att hon hade råkat ut för en jätteallvarlig blodförgiftning. Till slut var de tvugna att söva ner henne och sätta henne i respirator för att henner kropp skulle orka med all påfrestning som den utsatts för. Åkte sen hem under natten för att vi behövde sova.

På Måndagen var vi tvugna att åka tillbaka för då visste de inte om hon skulle klara sig. När vi kom dit så berättade de att hennes njurar och lever och cirkulation sviktade. Det enda som håller henne levade är respiratorn och alla mediciner.

På Tisdagen bestämde de sig i Piteå att hon skulle flyttas till Sunderbyns sjukhus eftersom de skulle nog vara hennes enda chans. Väl där började de göra en dialys på henne med hopp att hon skulle bli bättre. Senare på tisdagen blev hennes tillstånd sämre och de ville att vi skulle stanna kvar där för de var oroliga att hon inte skulle klara sig. Så vi sov skavfötters i soffan i anhörighetsrummet för patienthotellet var fullsatt. Var inte skönt men de gick ändå.

Onsdagen så kom en av mammas väninnor dit för hon ville så gärna träffa henne. under dagen han än en gång bli ostabil eftersom hennes kropp tog inte upp de syre som hon fick sig, men efter ett tag blev de mer stabilt så vi bestämde oss för att fara hem. Jag längtade efter Melwin så mycket och sen så kände jag att ja även börja vara gode så slut i kroppen. Har ju en till att tänka på nu. Men de kändes jättehemskt att lämna mamma där alldeles ensam. Eller egntligen var hon inte de men de kändes ändå jätte jobbigt.

Nu idag Fredag så har ja ringt och pratat med dem och de säger att hon blivit lite bättre och de känns jättebra. Men de säger oxå att de kan vända hur snabbt som helst. Men ja ska då dit idag och hälsa på henne. Hoppas verkligen att hon klarar sig fastän de inte ser allt för ljus ut, men man kan hoppas iaf.



Min älskade lilla mamma. Du får inte lämna mig nu.
Du har så mycket kvar att ge till alla runt omkring dig.
Vad ska ja göra utan dig min lilla mammaP?                                                                              
Du ska ju bli mormor igen så än kan du inte lämna oss.
Min älskade lilla mamma, jag älskar dig massor.
Du finns i mitt hjärta och kommer alltid förbli där.
Så min älskade lilla mamma, snälla lämna mig inte nu
eftersom jag är inte redo att släppa dig än.
Massor av pussar och kramar till dig min starka älskade
lilla mamma.                                                                                            
image233

RSS 2.0