ninniejohanna

Oj oj, tänkte att jag skulle försöka göra en sammanfattning av veckan som har varit och även sätta in lite bilder oxå.

Så vars ska jag börja?????

Som jag skrev i förra inlägget hade jag ju fått komma hem från förra veckans vistelse på Sunderbyn. Hela helgen var hur bra som helst. De enda var att jag hade grymt mycke sd fredagen men lördagen var de lugna gatan. Vi åkte till svärisarna en sväng under dagen och sen på kvällen duschade vi och mös på med lite gott.

Vaknade halv 5 på söndag av att MAlcom ropa till. När jag skulle sätta mig upp kände jag nå som blev blött i sängen. Väckte Robban och sa " Du Robert, jag tror att vattnet har gått" En väldigt trött Robert säger " Är du säker, du tror inte att du bara har råkat kissa ner dig?" Blir lite tveksam och svarar " Nä de tror jag inte jag har gjort. " Går till toa och börjar känna och lukta om de är kiss eller vattenavgång. Drar på mig en binda och ställer mig upp när de kommer mer. " Du Robban jag tror att de är vattnet som har gått, ska jag ringa förlossningen och höra va jag ska göra?" Efter lite dividerande så ringer jag förlossningen som vill att vi ska komma dit så de får kolla upp de. Sen ringer Robban sina päron och ber dem komma och vara med grabbarna. Efter de försöker vi lägga oss en timma innan svärisarna kommer men de är inte så himla lätt.

De komme vid 6 tiden och vi prata lite och sätter igång en film åt Melwin eftersom han vakna i samma veva som oss. Äter lite frulle innan vi drar våran kosa till Sunderbyn.

Väl framme får jag göra en CTG-kurva och ultraljud även göra en gyn undersökning för att kolla om de var vattnet som de självklart var. De kolla tappen och den hade börjat öppna sig och hur utplånad den var.

Men eftersom bebis mådde bra och allt såg bra ut så ville de avvakta och göra så lite som möjligt för att bebisen skulle stanna kvar så länge som de gick. Fick ge prover och blev stucken delux mycke. Blev bemött av våran bm som förlöste Melwin. Urskön människa.
Hela söndagen går utan att de händer nå. Blir inskriven på BB under tiden och får ett rum

Måndag den 18 okt

Vaknar och lämnar prover, går upp och sen går vi och äter frukost. Medans vi sitter där kommer en barnmorska med en plastficka och säger till oss att vi måste gå till förlossningen på en gång. Både jag och Robban blir lite fundersam över va de kan vara. När vi väl kommer dit får vi veta att mina prover som jag tog under morgonen inte var så bra. Att de visade att ja hade en infektion i kroppen och att pga måste de sättas igång mig. Blev lite chockad och tänker " Shit snart kommer vi ha en liten bäbis"
Får en liten tablett som de sätter bakom livmodertappen så den ska stimulera igång värkarna så tappen utplånas. Efter ett tag får ja mer sd och mer ont. Blir kollad med täta mellan rum och får ytterligare en tablett utan att de blir nån påverkan på tappen. På kvällen får vi en strimla hopp om att de kan vara på G eftersom tappen blivit mindre och jag börjar öppna upp mig några cm. Håller på sådär några timmar och vid midnatt får vi veta att de blir en paus under natten och att vi börjar om igen nästa dag. Sover urbra hela natten utan nå sd.

Tisdag den 19 okt

Vaknar i samma ordning med lite provtagningar och sen frulle. Efter frullen går vi tillbaka till förlossningen där jag får ytterligare en tablett för att starta igång allt. Utan resultat så de sätter in värkstimulerande dropp för att öka krafterna i värkarna så de i sin tur ska utplåna de sista av tappen. Värkarna kommer igång och tappen minskar med bara en halv cm kvar. Hela kvälle kämpar vi med att den ska försvinna men till slut bestämmer sig läkarna att avsluta ännu en gång och börja dagen efter. När ja fick veta de brast jag ut i gråt. Kände bara att de var så himla hemskt. Blev super off och trubba en stund. Men eftersom jag har turen att ha världens finaste karl som är med mig blir jag lite gladare sen. Vi går hem och sover för kvällen

Onsdag den 20 okt

Efter frullen drar vi våra kososr till förlossningen och än en gång blir igångsatt. Får veta att de ger mig en sista chans att få ut bebis och går inte de blir de snitt på eftermiddagen.
Håller alla tummar och tår att de ordnar sig. Men efter några timmar blir de bestämt att ja ska bli snittad. De frågar lite om sjukdomar i familjen och andra saker som de måste veta innan de kan snitta mig.
Blir rullad över till operationssalen och iordning för snitten. Är nog de hemskaste jag någon sin gjort. Skulle de nu blir nå fler så kommer vi  speciellt jag INTE gå med på snitt utan försöka föda normalt
Som sagt kommer in före 14 och 14.08 föds våran son. En liten kille på hela 1938 gram och 43 cm lång.  Så himla fin. Resten av dagen kvälle är lite små defust eftersom ja va som i en enda dimma. Fick efter några timmar lämna iva och se bebisen våran.

Nu har ja säkert glömt endel med de får ni leva med. Avslutar hela inlägget med bilder på vår bebbe.

   

  

  

Kommer mer  bilder och uppdateringar om skön ungen våran som mår så himla bra nu. Är en väldigt stark och beslutsam liten herre. Älskar han så mycket.