ninniejohanna

Min lilla mamma ligger på sunderbyn just nu. Ska försöka berätta så ni förstår                                   

Under hela Söndagen försökte ja ringa mamma utan nå svar, På kvällen när ja ännu inte fick svar började ja bli orolig och ringde min pappa för att höra om han hade pratat nå med mamma men han sa att han inte heller hade fått tag på henne. Då blev ja jätteorolig och vi bestämde oss för att ringa mammas granne och be henne gå över och kolla så de inte hade hänt nå. Efter ett tag fick ja reda på att de hade hittat henne medvetslös i sängen och att ambulansen hade kommit och tagit henne till sjukhuset. Vi fick Robbans syster att komma och vara med Melwin så vi kunde åka till Piteå.

Väl framme där så var hon i jättedålig skikt. Läkarna kunde inte säga va som hade hänt men de trodde att hon hade råkat ut för en jätteallvarlig blodförgiftning. Till slut var de tvugna att söva ner henne och sätta henne i respirator för att henner kropp skulle orka med all påfrestning som den utsatts för. Åkte sen hem under natten för att vi behövde sova.

På Måndagen var vi tvugna att åka tillbaka för då visste de inte om hon skulle klara sig. När vi kom dit så berättade de att hennes njurar och lever och cirkulation sviktade. Det enda som håller henne levade är respiratorn och alla mediciner.

På Tisdagen bestämde de sig i Piteå att hon skulle flyttas till Sunderbyns sjukhus eftersom de skulle nog vara hennes enda chans. Väl där började de göra en dialys på henne med hopp att hon skulle bli bättre. Senare på tisdagen blev hennes tillstånd sämre och de ville att vi skulle stanna kvar där för de var oroliga att hon inte skulle klara sig. Så vi sov skavfötters i soffan i anhörighetsrummet för patienthotellet var fullsatt. Var inte skönt men de gick ändå.

På Onsdagen så kom en av mammas väninnor dit för hon ville så gärna träffa henne. under dagen han än en gång bli ostabil eftersom hennes kropp tog inte upp de syre som hon fick sig, men efter ett tag blev de mer stabilt så vi bestämde oss för att fara hem. Jag längtade efter Melwin så mycket och sen så kände jag att ja även börja vara gode så slut i kroppen. Har ju en till att tänka på nu. Men de kändes jättehemskt att lämna mamma där alldeles ensam. Eller egntligen var hon inte de men de kändes ändå jätte jobbigt.

Nu idag Fredag så har ja ringt och pratat med dem och de säger att hon blivit lite bättre och de känns jättebra. Men de säger oxå att de kan vända hur snabbt som helst. Men ja ska då dit idag och hälsa på henne. Hoppas verkligen att hon klarar sig fastän de inte ser allt för ljus ut, men man kan hoppas iaf.



Min älskade lilla mamma. Du får inte lämna mig nu.
Du har så mycket kvar att ge till alla runt omkring dig.
Vad ska ja göra utan dig min lilla mammaP?                                                                              
Du ska ju bli mormor igen så än kan du inte lämna oss.
Min älskade lilla mamma, jag älskar dig massor.
Du finns i mitt hjärta och kommer alltid förbli där.
Så min älskade lilla mamma, snälla lämna mig inte nu
eftersom jag är inte redo att släppa dig än.
Massor av pussar och kramar till dig min starka älskade
lilla mamma.