Min mamma- världens finaste ängeln
I går var de 2 år sen min mamma åkte in till akuten i Piteå. I förrgår var de sista gången jag pratade med henne. Tänk att de var 2 år sen snart som mamma tog ifrån mig. Helt sjukt va tiden går. Känns fortfarande som igår vi satt dag och natt och vakade över henne och trodde att hon skulle bli bra.
Vet att ja inte skrivit så mycket om henne men de känns så konstigt än. Är nu som de har börjat sjunka in att hon aldrig kommer att komma tillbaka. Att prata och tänka på henne gör fortfarande jätteont.
Blir så ledsen när ja tänker på att mina minsta aldrig kommer att få lära känna henne. Vet att de hade älskat henne och hon hade älskat dem lika mycket som hon älskade Melwin. Vi brukar prata med MElwin om mamma. Han kommer fortfarande ihåg henne och minns henne. Är noga med att visa bilder på hon eftersom ja tycker de är så viktigt att han minns henne.
Har bestämt att om vi får en flicka denna gång så ska hon få ta mammas andra namn som är Viola. Kommer även bli bebis andra namn.
Ska fara förbi hennes grav snart och lägga lite blommor och se så den fortfarande är fin.
Hade tänkt lägga in lite bilder på mamsen under årens lopp. Vissa är inte i så bra skicka men så kan de vara.
Om ja hade fått en önskan hade ja önskat att hon hade kommit tillbaka. Vill hellre ha henne här ist för en ängel i himlen. Men ja kan tänka mig att hon är en urvacker ängel.
Hoppas du vet mamma att du är så älskad och saknad och att du lämnade ett stor tomrum i våra liv när du lämnade detta jordeliv. Men ja vet att du har de bra där du är och att du äntligen är lycklig.
Inga jobbigheter med din sjukdom eller de andra som tyngde ner dig så. Ja önskar bara att du hade kunna få vara lycklig de sista åren i livet.
Jag vet att ja nog inte var den lättaste att ha hand om men fastän ja sa och gjorde saker i min uppväxt så älskade jag dig enormt mycket. Du har och kommer alltid vara min bästa vän.
Hatar att ja inte kan ringa dig när ja har de jobbigt och svårt. Hatar att ja inte kan krama om dig och säga hur mycket jag älskar dig. Hatar att vi aldrig kommer att kunna ha våra tjejdagar. Hatar att du inte finns här hos oss.
Min lilla mamma du var så fin
Min lilla mamma du var så underbar
Min lilla mamma du var så älskad
Min lilla mamma du var världens bästa mormor
Min lilla mamma du är så saknad
Min lilla mamma du är nu fri
Min lilla mamma du är nu lycklig
Min lilla mamma du är nu frisk
Min lilla mamma du är alldtid i mitt hjärta
En av de senare bilderna på mamsen
MAmma på sin bröllopsdag
Lite äldre bild på mamma
Urvacker bild hon va 16 år
Sista bilden som togs av mamma innan hon dog
En vacker dag kommer vi att ses igen mamma men till dess kommer du alltid finnas i mitt hjärta och tankar. All kärlek till dig.
R.I.P
Vet att ja inte skrivit så mycket om henne men de känns så konstigt än. Är nu som de har börjat sjunka in att hon aldrig kommer att komma tillbaka. Att prata och tänka på henne gör fortfarande jätteont.
Blir så ledsen när ja tänker på att mina minsta aldrig kommer att få lära känna henne. Vet att de hade älskat henne och hon hade älskat dem lika mycket som hon älskade Melwin. Vi brukar prata med MElwin om mamma. Han kommer fortfarande ihåg henne och minns henne. Är noga med att visa bilder på hon eftersom ja tycker de är så viktigt att han minns henne.
Har bestämt att om vi får en flicka denna gång så ska hon få ta mammas andra namn som är Viola. Kommer även bli bebis andra namn.
Ska fara förbi hennes grav snart och lägga lite blommor och se så den fortfarande är fin.
Hade tänkt lägga in lite bilder på mamsen under årens lopp. Vissa är inte i så bra skicka men så kan de vara.
Om ja hade fått en önskan hade ja önskat att hon hade kommit tillbaka. Vill hellre ha henne här ist för en ängel i himlen. Men ja kan tänka mig att hon är en urvacker ängel.
Hoppas du vet mamma att du är så älskad och saknad och att du lämnade ett stor tomrum i våra liv när du lämnade detta jordeliv. Men ja vet att du har de bra där du är och att du äntligen är lycklig.
Inga jobbigheter med din sjukdom eller de andra som tyngde ner dig så. Ja önskar bara att du hade kunna få vara lycklig de sista åren i livet.
Jag vet att ja nog inte var den lättaste att ha hand om men fastän ja sa och gjorde saker i min uppväxt så älskade jag dig enormt mycket. Du har och kommer alltid vara min bästa vän.
Hatar att ja inte kan ringa dig när ja har de jobbigt och svårt. Hatar att ja inte kan krama om dig och säga hur mycket jag älskar dig. Hatar att vi aldrig kommer att kunna ha våra tjejdagar. Hatar att du inte finns här hos oss.
Min lilla mamma du var så fin
Min lilla mamma du var så underbar
Min lilla mamma du var så älskad
Min lilla mamma du var världens bästa mormor
Min lilla mamma du är så saknad
Min lilla mamma du är nu fri
Min lilla mamma du är nu lycklig
Min lilla mamma du är nu frisk
Min lilla mamma du är alldtid i mitt hjärta
En av de senare bilderna på mamsen MAmma på sin bröllopsdag Lite äldre bild på mamma Urvacker bild hon va 16 år Sista bilden som togs av mamma innan hon dogEn vacker dag kommer vi att ses igen mamma men till dess kommer du alltid finnas i mitt hjärta och tankar. All kärlek till dig.
R.I.P
Stor saknad
Idag på begravningen så fick ja minnesbilder från mammas begravning. Alla känslor som ja försökt skjuta åt sidan kom tillbaka som ett slag i ansiktet. Kan inte fatta att min älskade mamma har varit borta i över 1 år. Kommer ihåg allt som om de vore igår. Kommer ihåg när grannen ringde och berätta att de hade hittat mamma medvetslös i sängen. Kommer ihåg lukten från sjukhuset och hur hon såg ut när de hade pumpat i henne över 20 kilo vätska. Gör ont i mitt hjärta att ja aldrig fick säga en sista gång hur mycket jag älskade henne och att hon var mitt allt.
Blir så förbannad på mig själv att jag vart arg på henne dagen innan hon åkte in. Arg på att ja strunta totalt i våran tjejdag bara för mitt egoism. Kommer aldrig fara på nå mer tjejdagar med henne. Kommer aldrig få krama om henne. Gör så ont i mitt hjärta att veta att hon inte finns hos mig. Försöker inte gråta. Var ett tag sen ja grät men idag i sorgen över Robbans faster så kunde ja inte låta bli att gråta över mamma med. Ännu en underbar människa har tagits ifrån mitt, vårt liv. Ännu en underbar människa som hade så mycket att ge alla lämnade oss. Varför va gud tvungen att ta 2 människor som hade flera flera år kvart att leva.
Ja gråter över mamma och ja gråter över faster eftersom ja vet hur ont de gör för hennes anhöriga.
Snart är de ännu en jul utan lilla mamma, känns väldigt konstigt. Blir ledsen för Melwins skull för han fick ha lilla mamma så kort i sitt liv och för Malcom som aldrig fick lära känna denna underbara människa som jag vet hade älskat även honom över allt annat på jorden.
Hur ska man orka leva med detta hål i sitt hjärta, när ska man acceptera ödets gång. Varje dag hoppas ja på att allt detta är en endaste lång mardröm och att ja får vakna upp med mamma.
Lilla mamma undrar va du tänkte på när du va instängd i din egen kropp. Jag hoppas du förstod mitt val, fastän ja ville vara ego och ha kvar dig så visste ja inne i mitt sårade hjärta att de inte va nått liv för dig att bara ligga i en sjuksäng. Varken kunna visa eller förklara hur du kände dig.
Fastän jag vet att ja gjorde rätt så kan ja ändå inte låta bli att tänka om du ändå kanske inte kunde ha blivit bra igen. Jag hoppas verkligen att du visste hur mycket du betydde för mig. Att du var allt, att du var mitt liv och stöttepelare. Att jag älskade dig över allt annat på denna gjort.
Älskade lilla mamma, varför kan du inte komma tillbaka. Saknar dig så förbannat mycket. Hade ja kunnat så hade ja gjort allt på denna gjort för att behålla dig kvar.
Tänkt att man lyssnar allt för mycket om va andra säger om andra. Varför kan man inte bara göra sina egna uppfattningar. Har tyckt mindre bra om folk från va andra har sagt men egentligen har ja inte rätt till de. Sen har de visats att de inte alls stämmer. Vet att mamma hade önskar att ja skulle ge alla en ärlig chans och struntat i andras skitsnack. Ska verkligen i framtiden skaffa mig en egen uppfattning om folk och sluta lyssna på allt skit som pratas. Att man inte har gett dem en ärlig chans.
MAmma jag hoppas du kan hjäpa mig att vara stark och fortsätta vara en godmänniska.
Du är föralltid i mitt hjärta och där kommer du stanna för evigt
1 år av stor saknad
Idag är de 1 år sen min älskade lilla mamma lämnade oss. Känns så himla overkligt. Tiden har gått så fruktansvärt fort. Ibland kommer jag på mig att hon faktiskt inte finns i livet. Önskar varje dag att detta är en enda stor hemsk mardröm som ja kommer att vakna upp ur och att jag än en gång kommer får krama om henne. Sen slår de mig att så är inte fallet. Ja kommer aldrig få se henne le, aldrig få höra hennes skratt, aldrig få krama om henne. Alla dessa aldrig får mitt hjärta att gå i tusen bitar.
Drömmer om henne som sagt fortfarande väldigt mycke och då är hon alltid arg på mig för att ja har gjort mig av med hennes saker. Sen kommer hon alltid tillbaka efter ett halv år år. Tänker fortfarande om jag gjorde rätt val, men innerst inne så vet ja att de va de. Huvva de är så himla jobbigt att tänka på henne. Vet inte när ja kommer komma i ro med den tanken. Är fortfarande arg för att hon lämnade mig nu.
Hoppas att du har de bra i himlen men änglarna mamma. Älskar dig så mycket om saknaden är så stor. Vill tillägna dessa låt till dig.
Nä nu orkar ja inte skriva nå mer, tårarna rinner. Älskar dig för evig mamma
Drömmer om henne som sagt fortfarande väldigt mycke och då är hon alltid arg på mig för att ja har gjort mig av med hennes saker. Sen kommer hon alltid tillbaka efter ett halv år år. Tänker fortfarande om jag gjorde rätt val, men innerst inne så vet ja att de va de. Huvva de är så himla jobbigt att tänka på henne. Vet inte när ja kommer komma i ro med den tanken. Är fortfarande arg för att hon lämnade mig nu.
Hoppas att du har de bra i himlen men änglarna mamma. Älskar dig så mycket om saknaden är så stor. Vill tillägna dessa låt till dig.
Nä nu orkar ja inte skriva nå mer, tårarna rinner. Älskar dig för evig mamma
Grattis mamma
Var länge sen jag skrev om min mamma. Är bara det att jag tycker de är fortfarande jättejobbigt att tänka på henne. Blir så ledsen. Kolla på kl inatt och insåg att de var den 18 april. Idag fyller min älskade mamma år. Hon skulle ha fyllt 64 år. Känns så konstigt att inte kunna ringa henne när man vill eller som idag ringa och gratta henne.
Drömmer fortfarande mycket om henne. Än kan ja minnas hur hon luktade och hur hennes röst lät. Men de börjat smått försvinna. Om 2 dagar var de ett halvår sen min mamma togs ifrån mig. Glömmer aldrig den tiden vi var på sjukan och näår vi fick veta att hon aldrig skulle bli bra. Glömmer aldrig känslan man hade innan man skulle bestämma om hon skulle fortsätta få leva eller inte. Är det värsta jag har varit med om. Fastän jag vet att vi gjorde eller rättare sagt jag det enda rätta så känns de ändå så hemskt. Har gått många funderingar och tankar om valet var rätt. Vet innerst inne att mamma aldrig skulle ha velat leva som en grönsak. Men man blir så egoistisk eftersom man vill ju ha kvar henne hos sig. Men i längden skulle man aldrig klara av de heller.
Kan inte ge din en present eller blommor, men ja har hittat en dikt som beskriver vad du betyder för mig. Hoppas änglarna tar hand om dig idag.
Drömmer fortfarande mycket om henne. Än kan ja minnas hur hon luktade och hur hennes röst lät. Men de börjat smått försvinna. Om 2 dagar var de ett halvår sen min mamma togs ifrån mig. Glömmer aldrig den tiden vi var på sjukan och näår vi fick veta att hon aldrig skulle bli bra. Glömmer aldrig känslan man hade innan man skulle bestämma om hon skulle fortsätta få leva eller inte. Är det värsta jag har varit med om. Fastän jag vet att vi gjorde eller rättare sagt jag det enda rätta så känns de ändå så hemskt. Har gått många funderingar och tankar om valet var rätt. Vet innerst inne att mamma aldrig skulle ha velat leva som en grönsak. Men man blir så egoistisk eftersom man vill ju ha kvar henne hos sig. Men i längden skulle man aldrig klara av de heller.
Kan inte ge din en present eller blommor, men ja har hittat en dikt som beskriver vad du betyder för mig. Hoppas änglarna tar hand om dig idag.
du fanns där när jag behövde dig
du tröstade när alla svek mig
du höll mig i din famn
du vaggade mig & viskade tyst mitt namn
du torkade mina tårar när dom föll ner
du höll mig uppe när jag inte orkade mer
du älskade mig för den jag är
du fanns alltid här
du fick mig att skratta när jag ville gråta
du lärde mig att vara rättvis & förlåta
du, älskade mamma, jag älskar dig så
du ska veta att jag aldrig låter dig gå
du mamma, det är för evigt du & jag
både natt som dag
jag älskar dig mamma
l mitt hjärta kommer du alltid finnas kvar
Grattis än en gång min älskade mamma. Saknar dig så mycket.
min lilla mamma
Usch va jag saknar dig mamsen. Saknade efter dig blir bara större och större. Nu har man börjat inse att du kommer inte att komma tillbaka. Hur mycket än man vill.
Har börjat ha mina mardrömmar igen. Har i flera dagar drömt om mamma. Och de handlar varenda gång att hon kommer tillbaka efter X antal dagar, veckor eller månader.
Sista drömmen handlade om att hon kom tillbaka efter ett halv år. Är skitarg över att jag har tömt hennes hus och gjort mig av med de mesta av hennes saker. Försöker förklara att vi inte visste att levde och om vi fått veta de så hade vi inte gjort de. Sen var hon så arg över en annan sak som har varit ett stort problem angående en man. Då blev jag så arg på henne och sa att han var en jävla skithög och jag skulle se till att han aldrig skulle finnas i hennes liv nå mer för de enda han har gjort är att göra henne ledsen.
Ska idag fara till hennes grav och se hur de blev med den nya gravstenen som jag köpte åt henne.
Va säger ni om denna sten? Tror ni hon skulle ha gillat den?
Nä nu orkar jag inte skriva nå mer. Blir såå ledsen inombord när jag tänker på henne. Livet är fan orättvist. Som ja sa tidigare så hade hon många år till att ge. 63 år är ingen ålder alls. Ibland undrar man verkligen om de finns en gud. Man börjar tveka när sånt här händer.
Vila i frid min älskade mamma. Hoppas du vet hur mycke du betyder för mig. När du lämnade jordelivet förlorade jag min bästa vän och en bit av mitt hjärta. Älskar dig.
Puss på dig min fina mamma
Har börjat ha mina mardrömmar igen. Har i flera dagar drömt om mamma. Och de handlar varenda gång att hon kommer tillbaka efter X antal dagar, veckor eller månader.
Sista drömmen handlade om att hon kom tillbaka efter ett halv år. Är skitarg över att jag har tömt hennes hus och gjort mig av med de mesta av hennes saker. Försöker förklara att vi inte visste att levde och om vi fått veta de så hade vi inte gjort de. Sen var hon så arg över en annan sak som har varit ett stort problem angående en man. Då blev jag så arg på henne och sa att han var en jävla skithög och jag skulle se till att han aldrig skulle finnas i hennes liv nå mer för de enda han har gjort är att göra henne ledsen.
Ska idag fara till hennes grav och se hur de blev med den nya gravstenen som jag köpte åt henne.
Va säger ni om denna sten? Tror ni hon skulle ha gillat den?
Nä nu orkar jag inte skriva nå mer. Blir såå ledsen inombord när jag tänker på henne. Livet är fan orättvist. Som ja sa tidigare så hade hon många år till att ge. 63 år är ingen ålder alls. Ibland undrar man verkligen om de finns en gud. Man börjar tveka när sånt här händer.
Vila i frid min älskade mamma. Hoppas du vet hur mycke du betyder för mig. När du lämnade jordelivet förlorade jag min bästa vän och en bit av mitt hjärta. Älskar dig.
Puss på dig min fina mamma
Saknaden...
Snart är de 4 mån sen mamma dog. Känns ännu längre bort. Allt är fortfarande så overkligt, är som en mardröm som man bara vill vakna upp ur.
Slog mig att jag var i vecka 9 när mamma dog och nu i vecka 23. Jag är så glad att jag hann berätta för mamma att hon skulle bli mormor. Hon var den första som fick veta det. Fick henne att lova att inget berätta och de gjorde hon inte. Den hemligheten som hon hade lovat att behålla tog hon med sig tills hon dog. Har sagt de förrut men allt detta känns som en enda stor mardröm som jag bara vill vakna upp ur. Få vakna och bara få krama om henne igen. Skulle ge vad som helst bara jag hade fått träffa henne en sista gång. Fått säga hur mycket jag älskade henne och hur mycket hon betyder för mig, för oss. Få höra hennes röst och skratt, som gjorde att man inte kunde sluta le. Men tyvärr kan jag inte de. Kommer aldrig få se henne igen eller röra i henne.
Det som gör mest ont i mitt hjärta är att mina barn aldrig kommer få lära känna henne. Och veta vilken himla fin människa hon var. Melwin hade turen som fick ha sitt första levnadsår med henne. Få bli så älskad för mamma älskade verkligen den lilla pojken. Hon dyrkade marken han gick på och skulle gjort allt i sin makt för att han skulle ha må bra. Jag försöker berätta för han om sin mormor och visa bilder för jag vill inte att han ska glömma bort hon.
Själv är jag tom vissa dagar. Kan fortfarande inte tänka på henne utan att börja storgråta. Därför har jag byggt upp en mur runt mitt hjärta där dessa känslor inte kan komma in. Kan gå flera dag, nästan veckor innan jag tänker på henne. Kan känna mig så hemsk för de. Känner att jag bär flera maskar utåt så ingen ska se den enorma smärta som jag bär inombords. När folk frågar hur jag mår så säger jag att de är bra. Är som att jag skäms att visa att jag är i stor sorg. Och när jag väl gråter så gör jag de i min ensamhet, precis som jag gör nu så inge ska se, inte en min älskade sambo. Är de nå fel att vara ledsen. Tydligen är de det för mig, när de gäller min innersta känslor. För jag kan börja gråta hur lätt som helst inför andra om jag se filmer som är ledsamma då är de inga problem. Men att visa att jag saknar min mamma kan jag inte göra. Men NÄR ska denna smärta försvinna, NÄR ska jag börja komma till ro? Kan än känna ilska över allt detta. Kan bli förbannad på mig själv som inge fatta, eftersom jag var hos henne dagen innan grannarna hitta henne, att de var nå fel på henne. Kan bli förbanna på henne som lämnade mig såhär. Kan bli förbanna på läkarna som inte kunde rädda henne fastän de försökte. Kan bli såå jävla förbannad på han där uppe som tog henne ifrån oss. HATAR verkligen allt detta. VARFÖR fick hon inte stanna kvar hos oss.???
Om jag fick en enda önskan så skulle jag önska dig tillbaka lilla mamma.
Jag har så mycket att tacka dig för och de räcker inte ett litet liv till.
Hoppas du hörde de orden jag viskade i ditt öra innan du dog.
De orden som var " Jag älskar dig". Hoppas du tog med dig dem och de
fick dig att känna dig trygg när du lämnade jordelivet.
Saknar dig och mitt hjärta kan aldrig bli helt igen. Gud tog nått ifrån mig och
det var du. Men en vacker dag kommer jag träffa dig och då blir mitt hjärta
helt igen. Älskar dig mamma lilla och finna alltid hos mig
Slog mig att jag var i vecka 9 när mamma dog och nu i vecka 23. Jag är så glad att jag hann berätta för mamma att hon skulle bli mormor. Hon var den första som fick veta det. Fick henne att lova att inget berätta och de gjorde hon inte. Den hemligheten som hon hade lovat att behålla tog hon med sig tills hon dog. Har sagt de förrut men allt detta känns som en enda stor mardröm som jag bara vill vakna upp ur. Få vakna och bara få krama om henne igen. Skulle ge vad som helst bara jag hade fått träffa henne en sista gång. Fått säga hur mycket jag älskade henne och hur mycket hon betyder för mig, för oss. Få höra hennes röst och skratt, som gjorde att man inte kunde sluta le. Men tyvärr kan jag inte de. Kommer aldrig få se henne igen eller röra i henne.
Det som gör mest ont i mitt hjärta är att mina barn aldrig kommer få lära känna henne. Och veta vilken himla fin människa hon var. Melwin hade turen som fick ha sitt första levnadsår med henne. Få bli så älskad för mamma älskade verkligen den lilla pojken. Hon dyrkade marken han gick på och skulle gjort allt i sin makt för att han skulle ha må bra. Jag försöker berätta för han om sin mormor och visa bilder för jag vill inte att han ska glömma bort hon.
Själv är jag tom vissa dagar. Kan fortfarande inte tänka på henne utan att börja storgråta. Därför har jag byggt upp en mur runt mitt hjärta där dessa känslor inte kan komma in. Kan gå flera dag, nästan veckor innan jag tänker på henne. Kan känna mig så hemsk för de. Känner att jag bär flera maskar utåt så ingen ska se den enorma smärta som jag bär inombords. När folk frågar hur jag mår så säger jag att de är bra. Är som att jag skäms att visa att jag är i stor sorg. Och när jag väl gråter så gör jag de i min ensamhet, precis som jag gör nu så inge ska se, inte en min älskade sambo. Är de nå fel att vara ledsen. Tydligen är de det för mig, när de gäller min innersta känslor. För jag kan börja gråta hur lätt som helst inför andra om jag se filmer som är ledsamma då är de inga problem. Men att visa att jag saknar min mamma kan jag inte göra. Men NÄR ska denna smärta försvinna, NÄR ska jag börja komma till ro? Kan än känna ilska över allt detta. Kan bli förbannad på mig själv som inge fatta, eftersom jag var hos henne dagen innan grannarna hitta henne, att de var nå fel på henne. Kan bli förbanna på henne som lämnade mig såhär. Kan bli förbanna på läkarna som inte kunde rädda henne fastän de försökte. Kan bli såå jävla förbannad på han där uppe som tog henne ifrån oss. HATAR verkligen allt detta. VARFÖR fick hon inte stanna kvar hos oss.???
Om jag fick en enda önskan så skulle jag önska dig tillbaka lilla mamma.
Jag har så mycket att tacka dig för och de räcker inte ett litet liv till.
Hoppas du hörde de orden jag viskade i ditt öra innan du dog.
De orden som var " Jag älskar dig". Hoppas du tog med dig dem och de
fick dig att känna dig trygg när du lämnade jordelivet.
Saknar dig och mitt hjärta kan aldrig bli helt igen. Gud tog nått ifrån mig och
det var du. Men en vacker dag kommer jag träffa dig och då blir mitt hjärta
helt igen. Älskar dig mamma lilla och finna alltid hos mig
Dessa mardrömmar
Har börjat drömma om mamma igen. I natt blir de fjärde dagen som jag drömmer om henne,och varje gång handlar de om att hon blir frisk igen. Är så jobbigt för då börjar fundera om jag verkligen gjorde rätt val. Tänk om hon kunde ha blivit bättre. Men nu är dea ju för sent att veta. Usch börjar må så dåligt när jag tänker på det. Jag hoppas verkligen att jag slipper ta de valet igen för tro mig de är inte kul alls. Känner bara hur jag får panik när jag tänker på mina drömmar.
Vi har en väldigt arg liten kille just nu som INTE vill sova med pappa. Han är så himla trött men ändå envisas han att vara vaken. Sen skriker han efter mig men de är bra pappa lägger han nån gång.
På tal om annat så har jag fyndat idag på Ellos. Köpte ett starkit till bebis, 2 tröjor till Melwin, 1 mjukdress till mig och även en snygg topp.
Ska få se mina snygga fynd och även priset på dem. Går att hitta klipp ibland
Topp för 29 kr (ord. 99kr) Startkitt för 149,50 (ord. 299kr)
T-shirt för 32 kr ( ord. 79,50 kr) Mysdress 79 kr ( ord. 229 kr)
Nike t-shirt för 79 kr ( ord. 99 kr)
Är sååå nöjd så för mina fina saker
Tjingpling på er
Vi har en väldigt arg liten kille just nu som INTE vill sova med pappa. Han är så himla trött men ändå envisas han att vara vaken. Sen skriker han efter mig men de är bra pappa lägger han nån gång.
På tal om annat så har jag fyndat idag på Ellos. Köpte ett starkit till bebis, 2 tröjor till Melwin, 1 mjukdress till mig och även en snygg topp.
Ska få se mina snygga fynd och även priset på dem. Går att hitta klipp ibland
Topp för 29 kr (ord. 99kr) Startkitt för 149,50 (ord. 299kr)
T-shirt för 32 kr ( ord. 79,50 kr) Mysdress 79 kr ( ord. 229 kr)
Nike t-shirt för 79 kr ( ord. 99 kr)
Är sååå nöjd så för mina fina saker
Tjingpling på er
Hemma och är i v.20
Oj oj, nu är man redan i vecka 20. Vad tiden går fort. På måndag har vi ul. Ska bli så kul att se vem som gömmer sig där inne. Bara bebis mår bra är allt annat oviktigt. Hoppas man inte blir tillbaka flyttad. Vore bättre om man blir framflyttad några dagar eller 1 vecka :-)
Förresten vi har ju varit i Gran Canaria i en vecka och de har varit såååå himla skönt men lite sol, bad och värme. Vi hade tur med vädret när vi var där. Det enda som var mindre roligt var att Melwin spydde i 3 dagar men inte hela tiden utan han blev sig själv emellanåt. Är så tråkigt när de små blir sjuka. Men nu är han mycket bättre som tur är. Längtar redan till nästa gång vi ska iväg. Får se vars de bär av då. Kanske Thailand eller nått sånt.
Idag är de 2 mån sen mamma gick bort. Saknade är enorm. Känns fortfarande så himla overkligt att du inte finns hos oss. Kommer bli en konstig jul. Men som tur är är jag ju inte ensam. Hade gett va som helst för att få ha dig kvar hos oss. Min fina lilla mamma, älskar dig så. Kommer aldrig acceptera din död fastän jag måste.
Hitta en dikt som beskriver hur jag känner mig
känslor i min kropp
som kommer till ytan
den sorg den smärta
trodde inte den fanns
att det skulle känns så
att jag i ett vaket tillstånd
känns som om jag vore
död
levande
begravd
allt på en och samma gång
När jag tänker på dig fylls jag med en sån sorg som inte går att beskriva. Känner en tomhet som jag hoppas går att fylla en dag. Vila i frid min kära mor och än en gång du är mitt allt och jag älskar dig. I mitt hjärta är du tryggt bevarad och ditt ljus kommer att leda mig när jag är vilsen och sorgen.
Nä nu blev de så ledsamt. Tänker avsluta med en bild på magen i v.20
Tjinpling på er
Förresten vi har ju varit i Gran Canaria i en vecka och de har varit såååå himla skönt men lite sol, bad och värme. Vi hade tur med vädret när vi var där. Det enda som var mindre roligt var att Melwin spydde i 3 dagar men inte hela tiden utan han blev sig själv emellanåt. Är så tråkigt när de små blir sjuka. Men nu är han mycket bättre som tur är. Längtar redan till nästa gång vi ska iväg. Får se vars de bär av då. Kanske Thailand eller nått sånt.
Idag är de 2 mån sen mamma gick bort. Saknade är enorm. Känns fortfarande så himla overkligt att du inte finns hos oss. Kommer bli en konstig jul. Men som tur är är jag ju inte ensam. Hade gett va som helst för att få ha dig kvar hos oss. Min fina lilla mamma, älskar dig så. Kommer aldrig acceptera din död fastän jag måste.
Hitta en dikt som beskriver hur jag känner mig
känslor i min kropp
som kommer till ytan
den sorg den smärta
trodde inte den fanns
att det skulle känns så
att jag i ett vaket tillstånd
känns som om jag vore
död
levande
begravd
allt på en och samma gång
När jag tänker på dig fylls jag med en sån sorg som inte går att beskriva. Känner en tomhet som jag hoppas går att fylla en dag. Vila i frid min kära mor och än en gång du är mitt allt och jag älskar dig. I mitt hjärta är du tryggt bevarad och ditt ljus kommer att leda mig när jag är vilsen och sorgen.
Nä nu blev de så ledsamt. Tänker avsluta med en bild på magen i v.20
Tjinpling på er
V.17 och uppiffad
Nu har man gått in i v.17. Tiden rusar bara iväg. Egentligen skulle jag bara ha ca 1 vecka kvar till ul men de är ca 2,5 eftersom jag var tvungen att ändra tid. Så den 22 dec får vi se vårat gryn. Ska bli så kul. Har inte än hunnit ta nå nytt kort men den kommer
Som ni ser har jag även piffat upp min blogg. Eller jag har inte gjort utan de har Amanda gjort. Tack så mycket. Blev assnygg tycker jag.
Idag har vi varit till Piteå och kollat igenom de sista i mammas hus så nu kommer jag inte att fara dit nå mer. Kommer bli skönt eftersom jag känner att de har varit så jobbigt och vara där. Så nu kommer jag inte att sätta min fot där nå mer. Vill bara därifrån när jag kommer dit. Sen var vi förbi mammas grav och tände några ljus. Ska kolla på gravstenar åt henne för de så hemskt ut.
Tänkte visa lite bilder på min älskade mamma. Fick massor av fina bilder av Allis. Även hennes fina kista.
Min älskade lilla mamma. Jag saknar dig så enorm mycket. Hade velat ha dig här hos mig. Vet inte hur jag ska klara av ett liv utan dig. Men man har inte så mycket till val. Hoppas på en liten flicka så ska hon få ärva nått av dina namn.
Älskar dig mamma och glöm aldrig bort mig för de kommer jag aldrig göra. Du finns tryggt bevarad i mitt hjärta och där kommer du alltid förbli.
Sista kortet som togs av mamma i aug
Mamma sommaren -04
Mammas fina kista i kyrkan
Som ni ser har jag även piffat upp min blogg. Eller jag har inte gjort utan de har Amanda gjort. Tack så mycket. Blev assnygg tycker jag.
Idag har vi varit till Piteå och kollat igenom de sista i mammas hus så nu kommer jag inte att fara dit nå mer. Kommer bli skönt eftersom jag känner att de har varit så jobbigt och vara där. Så nu kommer jag inte att sätta min fot där nå mer. Vill bara därifrån när jag kommer dit. Sen var vi förbi mammas grav och tände några ljus. Ska kolla på gravstenar åt henne för de så hemskt ut.
Tänkte visa lite bilder på min älskade mamma. Fick massor av fina bilder av Allis. Även hennes fina kista.
Min älskade lilla mamma. Jag saknar dig så enorm mycket. Hade velat ha dig här hos mig. Vet inte hur jag ska klara av ett liv utan dig. Men man har inte så mycket till val. Hoppas på en liten flicka så ska hon få ärva nått av dina namn.
Älskar dig mamma och glöm aldrig bort mig för de kommer jag aldrig göra. Du finns tryggt bevarad i mitt hjärta och där kommer du alltid förbli.
Sista kortet som togs av mamma i aug
Mamma sommaren -04
Mammas fina kista i kyrkan
Mammas begravning
I fredags hade vi mammas begravning. Var jättefin men usch så jobbigt de var. Redan kvällen innan började jag bäva inför fredagen.
På morgonen blev vi alla lite sena så de var bara att skynda sig i duschen och klä på sig. Sen skjusade vi Melwin till dagis innan vi åkte till Piteå. På väg till Pite kom vi på att vi inte hade någon vit slips till Robban. Så när vi kom till Piteå åkte vi till begravningsbyrån men de hade bara svarta slipsar men de gick ändå.
Sen åkte vi till Shell för jag hann inte äta nått innan vi åkte men när jag skulle kliva ut ur bilden åkte ryggen åt h-vetet. Kunde inte ställa mig rakt upp sen hade jag ont hela begravningen och känner av de än. Inte kul
Var jättemånga som kom på mammas begravning. De flesta kände jag men några visste jag inte riktigt vem de var. Mamma fick en vit kista med vita blommor på. Sen när alla hade tagit avsked var kistan så himla fin.
Sara var så himla gullig och skön låten " du är de finaste jag vet".Var så fint och jag vet att mamma hade uppskattat de så himla mycket så Sara, tack att du ställde upp och sköng så vacker.
På minnesstunden var de oxå väldigt fint och vi var väl 34 st som var där. Bengt och Kerstin var så snälla och syrde upp allt. Sen var de så många fina ord som sags om mamma.
Så tack alla som var på mammas begravning och hedrade hennes minne.
Nu ska jag klä min son sen fara på dagis
Tjin pling
På morgonen blev vi alla lite sena så de var bara att skynda sig i duschen och klä på sig. Sen skjusade vi Melwin till dagis innan vi åkte till Piteå. På väg till Pite kom vi på att vi inte hade någon vit slips till Robban. Så när vi kom till Piteå åkte vi till begravningsbyrån men de hade bara svarta slipsar men de gick ändå.
Sen åkte vi till Shell för jag hann inte äta nått innan vi åkte men när jag skulle kliva ut ur bilden åkte ryggen åt h-vetet. Kunde inte ställa mig rakt upp sen hade jag ont hela begravningen och känner av de än. Inte kul
Var jättemånga som kom på mammas begravning. De flesta kände jag men några visste jag inte riktigt vem de var. Mamma fick en vit kista med vita blommor på. Sen när alla hade tagit avsked var kistan så himla fin.
Sara var så himla gullig och skön låten " du är de finaste jag vet".Var så fint och jag vet att mamma hade uppskattat de så himla mycket så Sara, tack att du ställde upp och sköng så vacker.
På minnesstunden var de oxå väldigt fint och vi var väl 34 st som var där. Bengt och Kerstin var så snälla och syrde upp allt. Sen var de så många fina ord som sags om mamma.
Så tack alla som var på mammas begravning och hedrade hennes minne.
Nu ska jag klä min son sen fara på dagis
Tjin pling
1 dag kvar
Nu är de bara 1 dag kvar innan mamma ska begravas. Bävar massor. Måste göras men usch va jag inte längtar.
Så va har jag gjort idag då? Var och hämta en kompis på Kallax vid 10 tiden. Har inte sett henne sen vi var typ 15-16 år. Var jättekul och träffa henne.
Har nu hunnit med att handla, lämnat in en bok, vi har varit på Okey och ätit lite. Sen gick jag in på skoaffären för att se om de hade nå snygga stövlar som jag kunde ha i morgon på begravningen men jag hittade inga tyvärr.
Nu ligger Flor och vilar för stackarn har varit uppe sen 4 idag. Inte konstigt att hon är trött. Snart kommer sambon och Melwin hem och då blir de livat i holken kan jag lova.
Ha de bra alla
Tjingpling
Så va har jag gjort idag då? Var och hämta en kompis på Kallax vid 10 tiden. Har inte sett henne sen vi var typ 15-16 år. Var jättekul och träffa henne.
Har nu hunnit med att handla, lämnat in en bok, vi har varit på Okey och ätit lite. Sen gick jag in på skoaffären för att se om de hade nå snygga stövlar som jag kunde ha i morgon på begravningen men jag hittade inga tyvärr.
Nu ligger Flor och vilar för stackarn har varit uppe sen 4 idag. Inte konstigt att hon är trött. Snart kommer sambon och Melwin hem och då blir de livat i holken kan jag lova.
Ha de bra alla
Tjingpling
R.I.P min lilla mormor
Idag ringde de från mormors boende och berättade att hon hade somnat in. Känns som allt händer på en gång. Är så mycket nu så man känner att man knappt hinner sörja dem.
Åkte till A-jaur och kollade mormors bankfack för att kolla om de fanns nå önske mål angående hennes begravning. Men inte det. Jag och mormors bror Knut for till en bergavningsbyrå och fixade allt runt hennes begravning. Så 2 veckor efter mammas begravning ska hon begravas.
Kommer sakna dig så mycker fin mina lilla mormor. Äntligen får hon förenas med morfar och med mamma.
Kommer sakna dig så mycket mormor men ja vet att även du kommer vara så mycke lyckligare där du är nu.
Vila i frid min fina mormor och du ska veta att ja älskar dig massor.
Pussar och kramar till dig
Åkte till A-jaur och kollade mormors bankfack för att kolla om de fanns nå önske mål angående hennes begravning. Men inte det. Jag och mormors bror Knut for till en bergavningsbyrå och fixade allt runt hennes begravning. Så 2 veckor efter mammas begravning ska hon begravas.
Kommer sakna dig så mycker fin mina lilla mormor. Äntligen får hon förenas med morfar och med mamma.
Kommer sakna dig så mycket mormor men ja vet att även du kommer vara så mycke lyckligare där du är nu.
Vila i frid min fina mormor och du ska veta att ja älskar dig massor.
Pussar och kramar till dig
R.I.P min älskade fina mamma.
Idag kl 9 ringde min mob. När jag såg att de var okänd nr visste jag redan vem som ringde. Var sköterskan från mammas avdelning som skulle meddela att min fina mamma hade somnat in en timma innan.
Hur ont de än gjorde så blev jag glad för nu slapp hon lida mer och få komma till ett ställe där hon kan vara frisk och vara lycklig. Mina tårar börjar rinna direkt när jag tänker på henne. Kan inte riktigt förstå att hon är borta nu. Känns så konstigt och overkligt. Hur ska man nu kunna leva vidare när man känner att man har en person som saknas. Nog förstår jag att man kommer över sorgen efter ett tag men ändå. Hon va ju ändå min älskade mamma.
Igår bestämde jag mig för att åka ner och hälsa på henne eftersom jag inte ville känna att jag ångrar min sen när de är försent och de va då tur.
Satt nog nästan 2 tim hos henne och prata med hon och borsta hennes hår. Smörjde in hennes ansikte med hudkräm. Sa att de inte gjorde nå om hon skulle somna in eftersom jag har en egen familj som stöttar mig i mitt sorgarbete och att hon skulle få komma till ett bättre ställe. Sa även att vi älskade henne och att Melwin skicka en bamsekram till sin mormor. Vet inte med de kändes som att de var de hon väntade på. Att få en bekräftelse att somna in.
Men som jag sa tidigare, hur ska man klara sig utan sin mamma som har varit ens stöd hela livet och även en bästa vän. Skulle ge vad som helst om jag bara fick prata med henne en sista gång och höras hennes skratt och röst.
Har haft fullt upp idag. Ringt till nära och kära och berättat att hon har somnat in. Ringt och sagt upp grejjer. Varit till Piteå och kollat i hennes bankfack efter testamentet och se om hon hade några speciella önskningar angående hennes begravning. Sen har vi väldigt mycke kvar att göra innan allt fixat sig.
Har kommit på mig idag att jag glömmer bort att hon inte lever och då får jag skuldkänslor. Men de kanske är mitt sätt att bearbeta min sorg på. Kanske tar ett tag att förstå de som har hänt,
Mamma du ska veta att du har föralltid har en plats i mitt hjärta men i mitt liv har du lämnat ett stort tomrum. Hoppas jag någon dag kan fylla upp de igen. Du finns i mina tankar och där kommer föralltid vara. Kommer sakna dtt skratt, din röst, dina smarta råd, dina mysiga kramar och våra speciella tjejdagar.
Du skulle ju bli mormor, inte kan du lämna oss nu, men samtidigt vet jag att du har det så mycket bättre där du är nu. Där har du din pappa och dina nära och kära.
Komme alltid sakna dig min älskade fina underbara mamma, men du ska veta att vi en vacker dag kommer att ses igen. Hoppas du väntar på mig.
Älskar dig min änlga mamma. Hoppas du få vara runt vacka änglar som kan trösta dig när du är ledsen, men du ska veta att jag klarar mig. Har ju min egna lilla familj nu. Du behöver inte vara oroligt för mig.
Många kramar och pussar på dig på dig
Mamma
Känns som mamn bara sitter och väntar på att sunderbyn ska ringa och säga att hon har somnat in. På något sätt önskar man att de sker snart. Är lika jobbigt det att bara vänta och vänta på de oundvikliga.
Kan komma på mig själv jag glömmer som bort att hon är dåligt, men de är väl något i mitt som ändå hoppas på att hon ska bli frisk fastän hon inte blir de. Beror nog på att allt inte än har sjunkit in och de är såå himla svårt att föreställa sig hur livet kommer att vara utan henne. Jag kan bli sååå himla förbannad ibland. Varför var detta tvungen att hända henne och oss. Hon hade så mycket kvar att leva för. Är så förbannat orättvist. Är så less på att gråta hela tiden men jag rår inte för de. Kommer att förlora min älskade mamma som har funnits där för mig i hela mitt liv.
hitta en så fin dikt som ja vill ge till min mamma. detta förklara vem hon är och min saknat.
Var inte så ledsna,
du sover inte
du är tusen vindar som blåser,
du är diamantglittret på snön,
du är solsken på mognat vete,
du är det milda höstregnet mot min hud.
När jag vaknar i gryningsdunklet
är du det lätta suset av fåglars flykt
och sången om ett annat liv.
du är de milda stjärnorna
som lyser mig hem i natten.
Var inte så ledsna,
du är hos oss,
du är i ljuset,
du är fri!
älskar dig min underbara mamma och du lämnar ett tomrum som är svårt att fylla men du har alltid ett speciell plats i mitt hjärta. Älskade lilla mamma. Vila i frid.
Kan komma på mig själv jag glömmer som bort att hon är dåligt, men de är väl något i mitt som ändå hoppas på att hon ska bli frisk fastän hon inte blir de. Beror nog på att allt inte än har sjunkit in och de är såå himla svårt att föreställa sig hur livet kommer att vara utan henne. Jag kan bli sååå himla förbannad ibland. Varför var detta tvungen att hända henne och oss. Hon hade så mycket kvar att leva för. Är så förbannat orättvist. Är så less på att gråta hela tiden men jag rår inte för de. Kommer att förlora min älskade mamma som har funnits där för mig i hela mitt liv.
hitta en så fin dikt som ja vill ge till min mamma. detta förklara vem hon är och min saknat.
Var inte så ledsna,
du sover inte
du är tusen vindar som blåser,
du är diamantglittret på snön,
du är solsken på mognat vete,
du är det milda höstregnet mot min hud.
När jag vaknar i gryningsdunklet
är du det lätta suset av fåglars flykt
och sången om ett annat liv.
du är de milda stjärnorna
som lyser mig hem i natten.
Var inte så ledsna,
du är hos oss,
du är i ljuset,
du är fri!
älskar dig min underbara mamma och du lämnar ett tomrum som är svårt att fylla men du har alltid ett speciell plats i mitt hjärta. Älskade lilla mamma. Vila i frid.
Hur ska man orka?
I Tisdags fick vi veta att läkarna hade hittat någon förändring på bilderna som de tog av hjärnan. Tydligen har mamma fått sån stor skada i hjärnan så hon kommer aldrig vara vakna upp igen och sen eftersom hennes njurar inte fungerar så kommer hon föralltid vara beroende av dialys.
Var till Sunderbyn igår för att träffa henne och även läkaren. Vi pratade och han berättade hur de låg till. Sa att ja visste att mamma aldrig skulle vilja leva som ett kolli och det tyckte inte han heller. Så nu har vi bestämt att inte fortsätta ge henne dialys eller nå slags läkemedel utom smärtstillande. Nu ska hon få somna in och lämna detta jordeliv och komma till ett bättre ställe där hon kan få vara frisk och vara lycklig.
Har gråtit floder ända sen igår. Vet inte hur ja ska klara mig utan henne. Hon var min bästa vän och min älskade lilla mamma. Hon skulle ju även bli mormor igen. Inte får hon lämna mig nu. Kommer aldrig få krama henne mer igen, höra hennes skratt eller röst igen. Vi kommer aldrig att ha våra shopping dagar igen med mysluncher och shopping på stan.
Nä orkar inte skriva nå mer just nu. Tårarna bara rinner ner för mina kinder
När ska detta ta slut?
Har inte mått nå bra sista tiden men samtidigt är de inte så konstigt med tanke på allt som har hänt de sista veckorna. I helgen har vi flyttat ut från läggan till huset så nu har vi sovit i 2 nätter. Så i morgon ska vi städa i läggan innan vi ska lämna nycklarna. Sen är ett problem över.
Tyckte att vi har haft nog med tråkigheter sista tiden men igår så ringe sköterskan från mormors boende och hon berätta att mormor har blivit mycket sämre. Att de är nog slutet för henne. Känns ju oxå jättejobbigt. Fast de har man förstått att den tiden ska komma. Hon är ändå nästan 90 år så hon har rätt att få somna in och lämna detta jordeliv, men att de skulle komma nu känns väldigt jobbigt.
Prata med sunderbyn idag och nu har de stått still i flera dagar. De slutade ge mamma sömndosen i onsdags men hon har ändå inte vaknat upp än och de är lite oroliga att hon inte vaknar till som de har velat. I morgon ska de göra en scanner av hjärnan igen för att kolla så hon inte har fått en hjärnskada av allt detta. Skulle de visa vara så fallet så kommer hon nog aldrig vakna igen. Känns riktigt jobbig men nu ska vi inte dra för snabba slutsatser. Får se va proverna och scannen visar i morgon. Hoppas hoppas bra att hon sover så djupt att de är de som gör att de tar sån tid för henne att vakna.
Vill bara ha tillbaka min älskade mamma. Saknar henne så himla mycket. Ibland får ja hindra mig själv från att ringa eftersom de är en vana att alltid ringa och höra hur hon mår. Nu känns de verkligen som något saknar varje kväll.
Mamma jag älskar dig och saknar dig enorm mycket. Kom tillbaka till oss för vi behöver dig fortfarande, Önskar av botten av mitt hjärta att du blir frisk igen och blir desamma. Puss på dig min fina lilla mamma
Magen växer som bara den, är redan i v. 10 och i morgon ska ja till bm för inskrivningen. Ska bli riktigt roligt och ja hoppas att ja får lyssna på hjärtat. Sätter in en liten bild på den så får ni se hur den ser ut nu. Är gode så stor. Kanske är de två eller så kanske ja har gått länge.
Nä nu ska ja lägga min för i morgon blir de en lång dag
Tjing pling
Tyckte att vi har haft nog med tråkigheter sista tiden men igår så ringe sköterskan från mormors boende och hon berätta att mormor har blivit mycket sämre. Att de är nog slutet för henne. Känns ju oxå jättejobbigt. Fast de har man förstått att den tiden ska komma. Hon är ändå nästan 90 år så hon har rätt att få somna in och lämna detta jordeliv, men att de skulle komma nu känns väldigt jobbigt.
Prata med sunderbyn idag och nu har de stått still i flera dagar. De slutade ge mamma sömndosen i onsdags men hon har ändå inte vaknat upp än och de är lite oroliga att hon inte vaknar till som de har velat. I morgon ska de göra en scanner av hjärnan igen för att kolla så hon inte har fått en hjärnskada av allt detta. Skulle de visa vara så fallet så kommer hon nog aldrig vakna igen. Känns riktigt jobbig men nu ska vi inte dra för snabba slutsatser. Får se va proverna och scannen visar i morgon. Hoppas hoppas bra att hon sover så djupt att de är de som gör att de tar sån tid för henne att vakna.
Vill bara ha tillbaka min älskade mamma. Saknar henne så himla mycket. Ibland får ja hindra mig själv från att ringa eftersom de är en vana att alltid ringa och höra hur hon mår. Nu känns de verkligen som något saknar varje kväll.
Mamma jag älskar dig och saknar dig enorm mycket. Kom tillbaka till oss för vi behöver dig fortfarande, Önskar av botten av mitt hjärta att du blir frisk igen och blir desamma. Puss på dig min fina lilla mamma
Magen växer som bara den, är redan i v. 10 och i morgon ska ja till bm för inskrivningen. Ska bli riktigt roligt och ja hoppas att ja får lyssna på hjärtat. Sätter in en liten bild på den så får ni se hur den ser ut nu. Är gode så stor. Kanske är de två eller så kanske ja har gått länge.
Nä nu ska ja lägga min för i morgon blir de en lång dag
Tjing pling
Ännu en lördag
Idag har de snöat lite och de är såååå tragiskt alltså. Ska ju inte börja snöa än. Är ju bara oktober. Men men bor man här i norr får man bara tacka och ta emot.
Har nyss pratat med Sunderbyn och de ser mycket bättre ut för mamma. De säger att hon är mer stabil nu och de är ju jätteskönt. Men samtidigt kan vad som helst än hända.Men vi får hoppas att de inte gör de. Och fortsätter hon vara lika stabil så kommer de nog att väcka upp henne till veckan.
Ska ta Melwin för han är ledsen över nått och ja vet inte vad, men ja skriver mer sen när ja har nått mer att skriva om
Tjinpling på er
Har nyss pratat med Sunderbyn och de ser mycket bättre ut för mamma. De säger att hon är mer stabil nu och de är ju jätteskönt. Men samtidigt kan vad som helst än hända.Men vi får hoppas att de inte gör de. Och fortsätter hon vara lika stabil så kommer de nog att väcka upp henne till veckan.
Ska ta Melwin för han är ledsen över nått och ja vet inte vad, men ja skriver mer sen när ja har nått mer att skriva om
Tjinpling på er
Min lilla älskade mamma
Min lilla mamma ligger på sunderbyn just nu. Ska försöka berätta så ni förstår 
Under hela Söndagen försökte ja ringa mamma utan nå svar, På kvällen när ja ännu inte fick svar började ja bli orolig och ringde min pappa för att höra om han hade pratat nå med mamma men han sa att han inte heller hade fått tag på henne. Då blev ja jätteorolig och vi bestämde oss för att ringa mammas granne och be henne gå över och kolla så de inte hade hänt nå. Efter ett tag fick ja reda på att de hade hittat henne medvetslös i sängen och att ambulansen hade kommit och tagit henne till sjukhuset. Vi fick Robbans syster att komma och vara med Melwin så vi kunde åka till Piteå.
Väl framme där så var hon i jättedålig skikt. Läkarna kunde inte säga va som hade hänt men de trodde att hon hade råkat ut för en jätteallvarlig blodförgiftning. Till slut var de tvugna att söva ner henne och sätta henne i respirator för att henner kropp skulle orka med all påfrestning som den utsatts för. Åkte sen hem under natten för att vi behövde sova.
På Måndagen var vi tvugna att åka tillbaka för då visste de inte om hon skulle klara sig. När vi kom dit så berättade de att hennes njurar och lever och cirkulation sviktade. Det enda som håller henne levade är respiratorn och alla mediciner.
På Tisdagen bestämde de sig i Piteå att hon skulle flyttas till Sunderbyns sjukhus eftersom de skulle nog vara hennes enda chans. Väl där började de göra en dialys på henne med hopp att hon skulle bli bättre. Senare på tisdagen blev hennes tillstånd sämre och de ville att vi skulle stanna kvar där för de var oroliga att hon inte skulle klara sig. Så vi sov skavfötters i soffan i anhörighetsrummet för patienthotellet var fullsatt. Var inte skönt men de gick ändå.
På Onsdagen så kom en av mammas väninnor dit för hon ville så gärna träffa henne. under dagen han än en gång bli ostabil eftersom hennes kropp tog inte upp de syre som hon fick sig, men efter ett tag blev de mer stabilt så vi bestämde oss för att fara hem. Jag längtade efter Melwin så mycket och sen så kände jag att ja även börja vara gode så slut i kroppen. Har ju en till att tänka på nu. Men de kändes jättehemskt att lämna mamma där alldeles ensam. Eller egntligen var hon inte de men de kändes ändå jätte jobbigt.
Nu idag Fredag så har ja ringt och pratat med dem och de säger att hon blivit lite bättre och de känns jättebra. Men de säger oxå att de kan vända hur snabbt som helst. Men ja ska då dit idag och hälsa på henne. Hoppas verkligen att hon klarar sig fastän de inte ser allt för ljus ut, men man kan hoppas iaf.
Min älskade lilla mamma. Du får inte lämna mig nu.
Du har så mycket kvar att ge till alla runt omkring dig.
Vad ska ja göra utan dig min lilla mammaP?
Du ska ju bli mormor igen så än kan du inte lämna oss.
Min älskade lilla mamma, jag älskar dig massor.
Du finns i mitt hjärta och kommer alltid förbli där.
Så min älskade lilla mamma, snälla lämna mig inte nu
eftersom jag är inte redo att släppa dig än.
Massor av pussar och kramar till dig min starka älskade
lilla mamma.
Under hela Söndagen försökte ja ringa mamma utan nå svar, På kvällen när ja ännu inte fick svar började ja bli orolig och ringde min pappa för att höra om han hade pratat nå med mamma men han sa att han inte heller hade fått tag på henne. Då blev ja jätteorolig och vi bestämde oss för att ringa mammas granne och be henne gå över och kolla så de inte hade hänt nå. Efter ett tag fick ja reda på att de hade hittat henne medvetslös i sängen och att ambulansen hade kommit och tagit henne till sjukhuset. Vi fick Robbans syster att komma och vara med Melwin så vi kunde åka till Piteå.
Väl framme där så var hon i jättedålig skikt. Läkarna kunde inte säga va som hade hänt men de trodde att hon hade råkat ut för en jätteallvarlig blodförgiftning. Till slut var de tvugna att söva ner henne och sätta henne i respirator för att henner kropp skulle orka med all påfrestning som den utsatts för. Åkte sen hem under natten för att vi behövde sova.
På Måndagen var vi tvugna att åka tillbaka för då visste de inte om hon skulle klara sig. När vi kom dit så berättade de att hennes njurar och lever och cirkulation sviktade. Det enda som håller henne levade är respiratorn och alla mediciner.
På Tisdagen bestämde de sig i Piteå att hon skulle flyttas till Sunderbyns sjukhus eftersom de skulle nog vara hennes enda chans. Väl där började de göra en dialys på henne med hopp att hon skulle bli bättre. Senare på tisdagen blev hennes tillstånd sämre och de ville att vi skulle stanna kvar där för de var oroliga att hon inte skulle klara sig. Så vi sov skavfötters i soffan i anhörighetsrummet för patienthotellet var fullsatt. Var inte skönt men de gick ändå.
På Onsdagen så kom en av mammas väninnor dit för hon ville så gärna träffa henne. under dagen han än en gång bli ostabil eftersom hennes kropp tog inte upp de syre som hon fick sig, men efter ett tag blev de mer stabilt så vi bestämde oss för att fara hem. Jag längtade efter Melwin så mycket och sen så kände jag att ja även börja vara gode så slut i kroppen. Har ju en till att tänka på nu. Men de kändes jättehemskt att lämna mamma där alldeles ensam. Eller egntligen var hon inte de men de kändes ändå jätte jobbigt.
Nu idag Fredag så har ja ringt och pratat med dem och de säger att hon blivit lite bättre och de känns jättebra. Men de säger oxå att de kan vända hur snabbt som helst. Men ja ska då dit idag och hälsa på henne. Hoppas verkligen att hon klarar sig fastän de inte ser allt för ljus ut, men man kan hoppas iaf.
Min älskade lilla mamma. Du får inte lämna mig nu.
Du har så mycket kvar att ge till alla runt omkring dig.
Vad ska ja göra utan dig min lilla mammaP?
Du ska ju bli mormor igen så än kan du inte lämna oss.
Min älskade lilla mamma, jag älskar dig massor.
Du finns i mitt hjärta och kommer alltid förbli där.
Så min älskade lilla mamma, snälla lämna mig inte nu
eftersom jag är inte redo att släppa dig än.
Massor av pussar och kramar till dig min starka älskade
lilla mamma.
