ninniejohanna

Var länge sen jag skrev om min mamma. Är bara det att jag tycker de är fortfarande jättejobbigt att tänka på henne. Blir så ledsen. Kolla på kl inatt och insåg att de var den 18 april. Idag fyller min älskade mamma år. Hon skulle ha fyllt 64 år. Känns så konstigt att inte kunna ringa henne när man vill eller som idag ringa och gratta henne.

Drömmer fortfarande mycket om henne. Än kan ja minnas hur hon luktade och hur hennes röst lät. Men de börjat smått försvinna. Om 2 dagar var de ett halvår sen min mamma togs ifrån mig. Glömmer aldrig den tiden vi var på sjukan och näår vi fick veta att hon aldrig skulle bli bra. Glömmer aldrig känslan man hade innan man skulle bestämma om hon skulle fortsätta få leva eller inte. Är det värsta jag har varit med om. Fastän jag vet att vi gjorde eller rättare sagt jag det enda rätta så känns de ändå så hemskt. Har gått många funderingar och tankar om valet var rätt. Vet innerst inne att mamma aldrig skulle ha velat leva som en grönsak. Men man blir så egoistisk eftersom man vill ju ha kvar henne hos sig. Men i längden skulle man aldrig klara av de heller.

Kan inte ge din en present eller blommor, men ja har hittat en dikt som beskriver vad du betyder för mig. Hoppas änglarna tar hand om dig idag.

du fanns där när jag behövde dig
du tröstade när alla svek mig
du höll mig i din famn
du vaggade mig & viskade tyst mitt namn
du torkade mina tårar när dom föll ner
du höll mig uppe när jag inte orkade mer
du älskade mig för den jag är
du fanns alltid här
du fick mig att skratta när jag ville gråta
du lärde mig att vara rättvis & förlåta
du, älskade mamma, jag älskar dig så
du ska veta att jag aldrig låter dig gå
du mamma, det är för evigt du & jag
både natt som dag

jag älskar dig mamma

l mitt hjärta kommer du alltid finnas kvar

Grattis än en gång min älskade mamma. Saknar dig så mycket.