ninniejohanna

Som sagt har jag en nattuggla till son. Verkar som han fått för sig att vakna vid 22 och vägrar somna om men detta har ja tjatat på i flera dagar. Är såå störande för ja skulle precis lägga mig när han vakna. Trodde för en stund att han skulle sova i sträck men tji fick jag. Envisa lilla unge.

Hur som helst så hann ja med ett inlägg, men de var bara för att Malcom vakna. Hade inte tänkt de eftersom vi fastnade på resor. Finns hur många resor som helst. Ska kolla närmare i morgon. SEn måste vi få hjälp av en resebyrå för de vet va de ska leta på. De flesta resorna är till GRan Canaria om man vill åka från luleå. Som skulle varea skönt när man har småbarn, men vi får se hur vi gör för de skulle vara kul att åkta någon annanstans. Vi va ju dit förra hösten. Vi får se som sagt vars de bär av om de nu bär av. Men ja hoppas verkligen de. Speciellt nu när de är äckligt kallt och man vill bara gå ide hela vintern.

Till en mer allvarlig grej. Slog mig för nån dag sen att de är över 1 år sen mamma dog. Tänkt att de gått 1 år och 3 mån sen hon försvann.  Hoppas fortfarande att hon ska ringa mig eller att ja ska vakna upp och allt är bara en lång och hemsk dröm. Ja saknar min mamma så enorm mycket. De stora tomrummet som ja känner i hjärtat finna fortfarande kvar men de har blivit livit mindre sen ja fick Malcom. Ingen och inget kommer att fylla upp de för de är en tomhet och sorg som ej går att ta bort. Hur mycket jag än vill. När min mamma dog dog även en bit av mig själv. Tycker fortfarande de känns konstigt att fara till Piteå eftersom hon eller huset finns kvar. Kan få dålig samvete att ja inte är oftare på hennes grav. Sist ja var där tände jag 3 ljus och lämna en liten tomte som skulle vakta över henne. Vet att ja var arg många gånger på henne, men nu i efterhand var de inte hon utan hennes diabetes ja var arg på för de förstörde så himla mycket för henne. De sista åren var hon inte samma person. Självklart visade hon sin kärlek för mig och min familj men ja såg att hon var såå himla olycklig och ensam inombords. Gjorde ont många gånger i mitt hjärta att se henne så. Hur som helst vill ja ha tillbaka min älskade mamma. Hon var mitt allt fastän ja kanske inte visade de för henne. Men hon var min stöttepelare, min vän och älskade mamma. Undrar när man ska sluta känna denna smärta eller döva den iaf. Tycker de är såå himla orättvist att de hände. Varför fick inte hon leva flera år till och få må bra. Varför fick hon inte vara lycklig. Varför fick hon inte sina drömmar uppfyllda. Ibland undrar man varför hemska saker händer goda människor. Människor som är  underbara och älskade av sina nära och kära. Människor som ville leva. Varför???
Har än inte tagis bort hennes nr ur mobilen. Nämns inte göra de än. Får se när ja är redo för de. Känns jättehemskt att radera dem.
Jag önskar att hon hade fått träffa Malcom. Hon hade älskat han lika mycket som hon älskade mycket och han hade fått lära känna en helt underbar människa. Är ledsen för hans skull och för Melwins skull som fick ha henne alldeles för kort stund i sitt liv.

Min älskade fina mamma. Hoppas du kan se hur mitt hjärta gråter och höra mina ord som ja viskar åt när ja ser på kort av dig. Jag hoppas du förstår hur älskad du var och hur fruktansvärt saknad du även är.

Amor Vincit Omnia

Nu ska ja söva en trött liten kille

Älska dem ni älskar och visa de för de finns inte för evig.

Tjingpling