Tillbaka igen
Kan börja med att de inte kommer nå bilder på lillälsklingen idag. Har de senaste bilderna i kameran ochsom de är nu så är internet sååå segt så de skulle ta år innan dom kom in i datrona. Får pröva att göra de i morgon ist.
Har haft en bra helg trots allt. Lördag morgon vaknade jag i normal tid och kände att ja blivit av med febern och bröllorna var i sin ordning. Skönt säger jag eftersom de är INTE en lek att ha ont i dem. Vid halv 12 kom Robban med ungarna så vi drog ut på Storhedern och gjorde några ärenden och även åt på MAX eftersom Melwin ville de. Har varit full rulle här och jag kan säga att man inte är van med ståhej nu...ha ha...men förhoppningsvis så kommer man in i de igen och ens vardag. Kan säga er att ja var gode så slut i kroppen sön efter de hade farit hem.
Däremot så trodde jag att jag skulle vara tvungen att gå upp vid 5 tiden. Melwin sov med mig och han skulle göra morgon då. Efter mycke om och men så fick jag han äntligen att somna om. Vi vaknade inte förrän kl 8 igen. Mycke bättre tid.
Hade en lite grabb som var super mammig under sitt besök här. VArt jag än gick så var Malcom efter mig. Om jag gick iväg och han inte hann se vars ja gick börja han gråta och gnälla massor. Mammas lilla älskling.
Att ha mig borta såhär mycket har nog inte varit så lätt för grabbarna. Menar ja och Robban har tyckt att de har varit jobbigt. Va borde små barn inte tycka som är vana med att ha sin mamma runt sig hela tiden.
Jag hoppas verkligen jag får komma hem så man får börja ta igen missad familjtid.
Har sagt de tidigare men f-n va jobbigt de har varit att varit att vara ifrån sin familj. Om jag fick önska så hade ja önskat att allt detta hade hänt första barnet. För då har man inte andra barn som man känner sig hemsk mot. Förstå mig rätt att detta är inget man vill ska hända men om de MÅSTE göra de är de bättre med nr 1 och inte med nr 3 för allt blir så mer komplicerad. De är dagisar och barnvakter som ska fixas. SEn slipper man ha skuld för att man känner sig som en hemsk mamma. Man får skuld va man än gör. När man är här så har man skuld att man inte är hemma med de större barnen och när man är hemma har man skuld över att man inte är med Lilleman. Man skulle verkligen ha kunnat klona sig själv så man hade kunnat vara överallt på en gång.
Nu ligger jag i sängen och bredvid har ja världens vackaste son som jag älskar såå himla mycket. Min lilla älskling har blivit såå stor nu. Väger 2240 g och är 46 cm. Han ser ut som en liten pinne. Lång och smal som bara den.
Han är hur duktig som helst nu på att amma fråm mig. Äter nästan alla mår från bröllorna. Får bara 20 ml i sonden. Kanske de inte dröjer allt för länge innan vi kan ta bort sonden helt och hållet.
Idag fick lilleman fara på en liten tur utanför 56:ans lokaler. Han hade tid för ett UL där de skulle kolla hjärnan hans. De såg bra ut. Nästa gång blir om några veckor.
Har slagit mig flera gånger att jag är gode så missunsam mot de mammor som går runt med sina magar. De är inte de att ja inte är glad för dem utan ja blir bara så himla avis på dem. Att de fortfarande får känna sparkarna och buffarna. Vet att de ist är avis på mig för att ja fått min bebis.Eller alla kanske inte är de..ha ha..Men ja hade hellre hoppats på några veckor till i magen. Känns verkligen som man har blivit snuvad denna gång. Hade verkligen trott att ja skulle ha en vanlig förlossning där allt börja utan nå igångsättningar. Verkligen få känna hur allt börjar av sig själv och där till slut efter mycke om och men resulterar med att en liten bebis födds. OM ja nu skulle bli gravid igen...säger bra OM då kommer jag se till att ja blir nedsövd om de blir prat om snitt för ja kommer ALDRIG ALDRIG mer vara vaken under ett kjejsarsnitt. Är verkligen de värsta ja varit med om..huvva.
Så ni som funderar på snitt så säger jag bara: Gör inte de för de är inte kul. KAn inte förklara känslan med nu kan ja förstå hur de känna att vara förlamad. Hemsk känsla...
Kommer att avsluta med en bild på Melwin när han var nyfödd och sen en bild på Lillgrodan så ni får se hur lika de är varandra.
Melwin när han var 3 dagar gammal
Lillgrodan
Tjingpling
Har haft en bra helg trots allt. Lördag morgon vaknade jag i normal tid och kände att ja blivit av med febern och bröllorna var i sin ordning. Skönt säger jag eftersom de är INTE en lek att ha ont i dem. Vid halv 12 kom Robban med ungarna så vi drog ut på Storhedern och gjorde några ärenden och även åt på MAX eftersom Melwin ville de. Har varit full rulle här och jag kan säga att man inte är van med ståhej nu...ha ha...men förhoppningsvis så kommer man in i de igen och ens vardag. Kan säga er att ja var gode så slut i kroppen sön efter de hade farit hem.
Däremot så trodde jag att jag skulle vara tvungen att gå upp vid 5 tiden. Melwin sov med mig och han skulle göra morgon då. Efter mycke om och men så fick jag han äntligen att somna om. Vi vaknade inte förrän kl 8 igen. Mycke bättre tid.
Hade en lite grabb som var super mammig under sitt besök här. VArt jag än gick så var Malcom efter mig. Om jag gick iväg och han inte hann se vars ja gick börja han gråta och gnälla massor. Mammas lilla älskling.
Att ha mig borta såhär mycket har nog inte varit så lätt för grabbarna. Menar ja och Robban har tyckt att de har varit jobbigt. Va borde små barn inte tycka som är vana med att ha sin mamma runt sig hela tiden.
Jag hoppas verkligen jag får komma hem så man får börja ta igen missad familjtid.
Har sagt de tidigare men f-n va jobbigt de har varit att varit att vara ifrån sin familj. Om jag fick önska så hade ja önskat att allt detta hade hänt första barnet. För då har man inte andra barn som man känner sig hemsk mot. Förstå mig rätt att detta är inget man vill ska hända men om de MÅSTE göra de är de bättre med nr 1 och inte med nr 3 för allt blir så mer komplicerad. De är dagisar och barnvakter som ska fixas. SEn slipper man ha skuld för att man känner sig som en hemsk mamma. Man får skuld va man än gör. När man är här så har man skuld att man inte är hemma med de större barnen och när man är hemma har man skuld över att man inte är med Lilleman. Man skulle verkligen ha kunnat klona sig själv så man hade kunnat vara överallt på en gång.
Nu ligger jag i sängen och bredvid har ja världens vackaste son som jag älskar såå himla mycket. Min lilla älskling har blivit såå stor nu. Väger 2240 g och är 46 cm. Han ser ut som en liten pinne. Lång och smal som bara den.
Han är hur duktig som helst nu på att amma fråm mig. Äter nästan alla mår från bröllorna. Får bara 20 ml i sonden. Kanske de inte dröjer allt för länge innan vi kan ta bort sonden helt och hållet.
Idag fick lilleman fara på en liten tur utanför 56:ans lokaler. Han hade tid för ett UL där de skulle kolla hjärnan hans. De såg bra ut. Nästa gång blir om några veckor.
Har slagit mig flera gånger att jag är gode så missunsam mot de mammor som går runt med sina magar. De är inte de att ja inte är glad för dem utan ja blir bara så himla avis på dem. Att de fortfarande får känna sparkarna och buffarna. Vet att de ist är avis på mig för att ja fått min bebis.Eller alla kanske inte är de..ha ha..Men ja hade hellre hoppats på några veckor till i magen. Känns verkligen som man har blivit snuvad denna gång. Hade verkligen trott att ja skulle ha en vanlig förlossning där allt börja utan nå igångsättningar. Verkligen få känna hur allt börjar av sig själv och där till slut efter mycke om och men resulterar med att en liten bebis födds. OM ja nu skulle bli gravid igen...säger bra OM då kommer jag se till att ja blir nedsövd om de blir prat om snitt för ja kommer ALDRIG ALDRIG mer vara vaken under ett kjejsarsnitt. Är verkligen de värsta ja varit med om..huvva.
Så ni som funderar på snitt så säger jag bara: Gör inte de för de är inte kul. KAn inte förklara känslan med nu kan ja förstå hur de känna att vara förlamad. Hemsk känsla...
Kommer att avsluta med en bild på Melwin när han var nyfödd och sen en bild på Lillgrodan så ni får se hur lika de är varandra.
Melwin när han var 3 dagar gammal
Lillgrodan
Tjingpling
Kommentarer
Postat av: Linnea
Nåå, så söt! :)
Trackback
